Ett år sedan...
...våran russtant Gullan åkte till sina nya ägare :( Du finns kvar i våra hjärtan <3
Syrran och Gullis :)
Sötnosen...
Det var så mysig och underbart att rida henne barbacka!
An Angel
Miss U
Syrran och Gullis :)
Sötnosen...
Det var så mysig och underbart att rida henne barbacka!
An Angel
Miss U
K O S M O S
Redigerad bild.
Originalbild.
Kosmos -97
e. Mirocco
Valack
Svensk halvblod
Jag vill ägna ett inlägg till skolans häst Kosmos som just nu står i sin lilla sjukhage och har det skönt i solen, hoppas jag. Kosmos är en klippa, han brukar få ta hand om nybörjarna och är väldigt trygg. På sistone har han dock inte mått jättebra :(
Jag red Kosmos en hel del när jag började i ettan och det gick väl inte jättebra, men jag lärde mig ändå en hel del från honom och jag tycker det är synd att han är så stel när han bara är 15 år.
Kramar till Kosmos <3
I s a b e l l a
Ny kategori: H.I.M.H - Hästar i mitt hjärta. Här berättar jag om speciella hästar som jag vill minnas...
Isabella f -98
u. Hermelina
e. Okänd
Sto
Gotlandsruss
Isabella är orsaken till att jag andas häst idag. Hon var den där busiga ponnyn som alla någon gång träffat och blivit förälskad i. Hon hade den där obligatoriska busglimten i ögat. En bestämd dam, som självklart gillade morötter. Nyfiken, kelig, tillgiven och otroligt söt.
Jag höll på med henne i stallet, red och körde efter bästa förmåga och hittade ett intresse som jag fortfarande brinner för. Allt Bella lärde mig har jag haft andvändning för senare, inte minst i uppfostran av mitt eget gotlandsruss. Det är något speciellt med de flesta russen!
Ett av minnena jag har av Bella är när jag och min kompis skulle rida hem till mig och sen skulle min kompis rida tillbaka till stallet med hästarna själv. Jag red barbacka, måste ha varit en av de allra första gångerna, och har inget att hålla i mig i utan min kompis håller i Bella samtidigt som hon själv rider med sadel på Hermelina, Isabellas mamma. Jag kommer fortfarande ihåg exakt hur vi red och hur vi genade över en lerig åker. Hästarna blev såklart leriga ända upp till knäna och när vi såg en riktigt stor pöl på en annan åker red vi dit för att låta ponnyernas ben bli lite renare i vattnet. För första gången stegrade Bella med mig när det var något med vattnet som hon inte tyckte om. Det var ingen stor stegring eller så men jag blev lite skakis och samtidigt stolt att jag inte hade ramlat av i vattnet, när jag ser att i vattenpölen ligger min kompis som höll i Bella och hade ryckts ur sadeln!
Isabella f -98
u. Hermelina
e. Okänd
Sto
Gotlandsruss
Isabella är orsaken till att jag andas häst idag. Hon var den där busiga ponnyn som alla någon gång träffat och blivit förälskad i. Hon hade den där obligatoriska busglimten i ögat. En bestämd dam, som självklart gillade morötter. Nyfiken, kelig, tillgiven och otroligt söt.
Jag höll på med henne i stallet, red och körde efter bästa förmåga och hittade ett intresse som jag fortfarande brinner för. Allt Bella lärde mig har jag haft andvändning för senare, inte minst i uppfostran av mitt eget gotlandsruss. Det är något speciellt med de flesta russen!
Ett av minnena jag har av Bella är när jag och min kompis skulle rida hem till mig och sen skulle min kompis rida tillbaka till stallet med hästarna själv. Jag red barbacka, måste ha varit en av de allra första gångerna, och har inget att hålla i mig i utan min kompis håller i Bella samtidigt som hon själv rider med sadel på Hermelina, Isabellas mamma. Jag kommer fortfarande ihåg exakt hur vi red och hur vi genade över en lerig åker. Hästarna blev såklart leriga ända upp till knäna och när vi såg en riktigt stor pöl på en annan åker red vi dit för att låta ponnyernas ben bli lite renare i vattnet. För första gången stegrade Bella med mig när det var något med vattnet som hon inte tyckte om. Det var ingen stor stegring eller så men jag blev lite skakis och samtidigt stolt att jag inte hade ramlat av i vattnet, när jag ser att i vattenpölen ligger min kompis som höll i Bella och hade ryckts ur sadeln!
