Älskar höstvädret! Perfekt ridväder, svalt, soligtm, blåser lite lagomt och fina färger på fält och skog :) Sen att det finns mycket stubbåkar osv. att rida på gör det ju inte sämre ;)

 

I måndags blev det en längre tur med Mio till mitt absolut bästa ridställe, det är väl ca 5 km att rida dit via skogen men när man väl är där finns det massor sandstigar i tallskog att rida på i full galopp, perfekta klätterbackar och en liten men jätterolig terrängslinga! Det är nog tur att det ligger en bit hemifrån annars hade jag bara hoppat terrängbanan varje dag ;P Mio var trots tjockismagen, avsaknaden av muskler och lite halvdålig kondition på hugget så att det bara var att tuta o köra, så kul tyckte vi båda!!

 

Igår hade jag och Havanna en mindre kul dag, hon surade rejält när jag försökte löslongera henne, slutade med att jag knäppte på grimskaften och tränade stanna och backa. Vi avslutade där.

 

Idag fick jag hjälp av syrran att rida Mio och själv satte jag mig på Havanna. Jag och Havanna fokuserade på att dressyra lite, på unghästvis... Ett litet bock och kick kom självklart, tyvärr föll jag inte av och fortsatte plåga Havanna med att hålla galoppen. Det känns som om vi faktiskt snart skulle kunna komma ut på en liten minitävling, om det kommer något lämpligt framöver och med lite mer träning förstås!

 

Appropå tävling arrangerar klubben i närheten både dressyrkörning, precesionskörning och tömkörning i mitten av september. Jag erkänner att jag är sugen på att delta med Mio, men det skulle krävas lite träning. Vet inte om jag vågar tömköra på en tävlingsplats.. Då kanske körgrenarna passar bättre :) Vi skulle dock ha en bra chans om vi började träna på det, eftersom Mio redan nu går i form vid både körning och tömkörning och jag gör båda delarna i alla gångarter. Vi får se helt enkelt ;D

 

 

Jag och min faster Anna red igår ut på Mio och Havanna under kvällen :) Havanna skötte sig super och Mio med för den delen.

När vi red hemåt började åska på andra sidan bergen, så utan att det mullra och skrämde hästarna så kunde vi se stora häftiga blixtar på den rosa, lila och blåa himlen. Riktigt coolt :)

Efter en veckas hagvila tog jag Havanna till stallet och gjorde iordning henne för en liten ridtur. Hon var hur snäll som helst och surade inte till sådär som bara hon kan göra ibland.

Vi red först till paddocken och red några varv där i alla gångarter, sedan red vi in i skogen för att sedan komma ut bakom byn vi måste passera för att komma hem. Det var där hon började bli lite skeptiskt, kan man säga.

Det var en gnäggande islandshingst i ena hagen, sedan massor brevlådor, en bil parkerad, sedan två hagar med nyfikna hästar på båda sidorna, en skata i ett träd, ett staket, en VATTENSPRIDARE och mer brevlådor!

Det tog ett litet tag för oss att passera byn, ja.

Men förutom allt det här som sitter i huvudet kändes hon mycket mer framåt än sist jag red henne, så jag tror att vii bara behöver bygga lite muskler så blir hon nog lite mer energisk att rida :) Jag skulle behöva en ryttare som kunde rida före henne med Mio så att vi verkligen kunde flänga lite galoppintervaller utan att hon stannar för att hon blir lite trött i benen. Det är inte lätt att va liten ;)

 

Idag var han precis lika pigg och framåt som vanligt och vi körde lite basic dressyr och hoppade några småhinder. Det bekymrade han inte det minsta och han drog verkligen fram till hindrena, annars brukar man bara ha en smal balansgång där du vid minsta misstag eller tvekan får en vägran.

 

Mio ville inte följa med in för att gå ett litet ridpass, så istället kutade både han och Havanna fram och tillbaka i hagen, upp och nedför backarna och jag gick efter... Tänkte precis ge upp och komma tillbaka för att rida senare eftersom jag inte ville att de skulle springa och snubbla, och vad gör inte ponnyn om inte går omkull. Han var snabbt upp på fötter igen men först tyckte jag att han haltade lite. Fångade efter några försiktiga minuter in honom, han hade insett att det inte var någon idé att springa ifrån mig och sedan gick vi in till stallet. Jag travade honom för hand och kollade benen och klämde lite här och där för att se att han inte hade ont eller hade sträckt sig någonstans. Ingen reaktion alls. Men någon ridtur blev det inte.
Hoppas nu att det inte blir något allvarligt som visar sig senare...

 

Sen fick både han och Havanna grimmor på sig i hagen, jag tycker inte om att behöva ha det då jag är rädd att de ska fastna och sen är det alltid så tråkigt att försöka hitta grimman när de har kliat av sig den någonstans i stora sommarhagen...

Så går det om man är svårfångad.

Mio hade träningsverk sedan vårt äventyr för två dagar sedan, vilket märktes både igår och idag.

Jag har haft min underbara gamla vän Lisa på besök och hon har inte direkt tyckt om Mio, pga. möjligtvis några större dumheter från ponnyns sida. I alla fall, hon brukar vara modig att ge sig upp på hästryggen när hon kommer ändå och igår hade Mio så mycket träningsverk så han knappt ville galoppera.

Idag gick det lite bättre, han var den perfekta ridskoleponnyn! Det trodde jag aldrig om honom, jag var helt ärligt förvånad att han inte hittade på ett enda litet hyss på två dagar!

 

Ena sekunden är han en ängel och den andra, när matte inte har fullt fokus på honom, sliter han sig och galopperar lugnt hemåt.

Vi var vid vår lilla terrängbana. Som är 3 km hemifrån. Anledningen till att jag stod på marken var för att jag skulle bygga upp hinder då de inte var i så bra skick. Jag var klar med 7 av 8. Då slet han sig som sagt. Och galopperar lugnt hemåt. Hoppar över hindrena. Ca 60-80 cm höga blev de. Jag trodde jag hade en chans att hinna ikapp honom när han galopperade så sakta. Så jag rusa efter, i full kareta och flög över mina nybyggda terränghinder som en profosionell häcklöpare. Jag hade ingen chans. Jag hittade min ponny hemma på havreåkern. Han käkade havre.

 

Normala personer hade kanske erkänt sig besegrade men jag vägrade, så när jag fångat in min ponny red vi tillbaka till terrängbanan, hoppade den två gånger och sedan skrittade vi hem. Då var jag någorlunda nöjd med min ponny. Men bara lite. Ponnybuse...

 

Pluttponnyn Mio var inte på humör idag och jobbade inte på så bra som igår. Blev ett alldeles för kort pass, men vi hoppade lite studs och bråkade lite, det börjar kännas att jag inte rider lektioner längre...

 

 

Havanna var inte heller på humör, idag skulle hon inte heller komma fram till mig i hagen. Men idag var jag beslutsam och vägrade ge upp, hade kunnat stå där i timmar tills jag fått in henne. Dock behövdes inte det, med lite list fick jag henne att kapitulera!

Hon fick också studsa lite, men det var otroligt läskiga hinder jag hade så det tog lite tid att få henne att gå i närheten av dem...

Dessutom var hon inte ett dugg framåt idag heller, om än lite mer fokuserad. Jag funderar på om hon är inne i en växtperiod och om hon kanske behöver några veckors vila, vi får se...

 

 

 

Till mina två hästar; 21 balar hösilage, jag tror kanske att vi kommer få lite över med tanke på att vi får vänta tills det är rätt kallt innan vi kan öpnna dem, de tar ju inte slut så snabbt på endast två hästar, fast det beror på om de får fri tillgång eller inte, får de välja själva slukar de nog en bal rätt snabbt :P

 

 

Jag fick ett litet smakprov av fotografen Antonia Ericson, som enligt mig gjorde ett riktigt hästjobb med kameran :)

 

Jag vet att jag kan vara rätt svår att få på bild, eller rättare sagt mycket svår... Men när det kommer till mina hästar vill jag gärna ha många och bra bilder på mig och dem, gärna lite filmer vid ridning osv.

Så idag är en liten speciell dag, jag har lyckats locka hit en fotograf med hjälp av Havannas lockar och Mios små trick. Jag har rätt höga förväntningar, kommer självklart rida barbacka i vit klänning, vem vill inte det liksom?!

 

Jag och Mio gjorde nyss ett pass med galoppintervaller. Jag kan avslöja att vi båda tyckte det var roligt att leka ponnygalopp, även om vi inte sprang för fullt idag. Vi hade mer av ett arbetstempo och långa sträckor, men vi var lite busiga och körde rivstart från halt till galopp och även en och annan spurt i slutet ;)

 

Jag, min syster och hennes kompis var ute och red nu på kvällen, det var härligt väder och vi turades om att rida Havanna och Mio i varierade gångarter. Havanna var superduktig och ställde upp på det mesta, hade det varit en annan 4-åring hade jag aldrig släppt upp varken min syster eller hennes kompis, men Havanna sköter sig så bra så det inte är några problem alls. Mio var väl hyffsat snäll och blev för några minuter en riktig lektionsponny, när jag lekte ridlärare för min syster :)

 

Jag var ute hos hästarna nu på kvällen med kameran under en timme, vilket resulterade i 480 bilder på hästar, blommor och en och annan fågel :) Det var fridfullt att sitta på avstånd och se hur hästarna betade och då och då kikade upp för att fundera på vad jag gjorde för något. Tillsist gick Mio fram för att hälsa och pröva om det gick att äta min sko. Det gick inte, eller så smakade det inte särskilt gott för han gick sen vidare till gräset...

 

Skuttade lite på Mio, kollade om han kunde hoppa med den stora gräsmagen och visst kunde han det! :) Vi dressyra  lite i uppvärmningen, han var pigg och ville byta galopp hela tiden :/ Vi måste nog träna bort det där så vi kan gå i rätt galopp i rätt varv längre tid en en halv minut... Men han var som sagt fin och vi började på ca 30 cm och hoppa fram, sedan var vi rätt snabbt uppe på 70-80 cm och det var inga problem det heller :)

 

En unghäst, en handhäst, det kan gå lite hursomhelst. Det var ungefär så jag tänkte när jag igår tog ut Havanna och Mio samtidigt för en liten motionsrunda. Det gick hur bra som helst så länge vi bara skrittade, men eftersom det var oändliga mängder av flugor och framförallt dessa underbart irreterande bromsarna så övergick vi snart i högre hastigheter.

 

Det gick hyffsat ibörjan, svårigheterna var att hålla Havanna på gott humör så hon inte sparkade mot Mio när hon surar ihop (tack och lov är de barfota båda två) och att få Mio att inte springa före eller hamna efter. En utmaning kan man säga, vi klarade det dock bra alla tre och lyckades få ihop det tillslut. Appropå att Havanna galopperar samlat som jag skrev häromdagen, jag kan nu bekräfta det ännu mer för när hon galopperar kan Mio, som är mycket mindre, lugnt trava bredvid! Visst, han har ponnytrav i blodet men han är inte direkt snabbt inom den disciplinen.

 

Det bästa med sommaren är att ta ett träns, en borste, cykla ner till sommarhagen och ta hästen direkt ur hagen på en barbackamysridtur! :) <3

 

Det är så skönt att få rida sin underbara ponny igen, det bästa som finns! Han jobbar på bra fast han har stått, gör allt jag vill och lite till och är så positiv till allt arbete jag ber honom om. Underbart är vad det är när man sitter på en häst man känner utan och innan och som man är tajt med så att han förstår minsta lilla vink. Det är vad dressyren handlar om och det spelar ingen roll om Mio och jag aldrig tar oss till en dressyrtävling mer (pga. min ålder) för det är honom jag har bäst ridkänsla på! Midsommar, vad är det? Sommar med Mio, det är allt.

 

Nu var det ett bra tag sen jag skrev... Jag hade ett underbart lov hemma och red ut en massa med Mio :D

Sen kom jag tillbaka till skolan och till Havannna som har varit på hemskt humör de senaste dagarna. Usch, hoppas hon bättrar på sig i skallen ^^ Idag red vi hoppning, jag hade sötnosen Nalle som skötte sig super <3